Home » Bikter

Window-shopping

10 juni 2009 8 Comments

Jag har varit på en hel del internetdater i mina dar. De flesta brukar vara ganska trevliga, man tar en fika eller öl, pratar, känner efter. Är det någon jag vill träffa igen, vad har vi gemensamt, hur flyter samtalet, finns det någon kemi, osv. Brukar inte vara några större problem. Dock kan även en rutinerad internet-dejtare missta sig fick jag bittert erfara häromveckan.
Hade pratat lite till och från på nätet i någon månad med en kille som bor i samma stad. Visste lite basic info om honom, vart han kom ifrån, var han bodde, vad han jobbar med, osv. Hade sett några bilder, han såg riktigt söt ut på korten och var trevlig på msn. Han frågade mig ”när får man träffa dig då?” så vi bestämde att vi skulle ta en fika några dagar senare.

Vi bestämmer att vi ska ses utanför en butik i stan. Jag går dit, tittar, men ser honom inte. Ringer och frågar var han är. Då står han på andra sidan gatan och gömmer sig vid väggen. Ville han spana in mig på håll och kunna fly om han inte gillar det han ser? Hmm… Ganska märkligt beteende. Han kommer fram och vi hälsar. Får en väldigt stel och konstig kram. Noterar att utseendet inte stämmer bra överens med korten. Han ser allt annat än pigg ut, har mörka ringar under ögonen och han ler inte ens när vi hälsar.
Redan där känner jag att jag vill hem, men det är lite för sent att dra sig ur nu. Vi går in på ett fik och köper varsin macka. Försöker föra en konversation med människan men det går väldigt trögt och vi har inte mycket att prata om, typ vädret och lite diffusa semesterplaner. En date är inte särskilt bra om man måste prata om vädret. Det blir pinsamt tyst, jag sitter mest och tittar ut genom fönstret och känner att jag måste där ifrån. Funderar på hur jag ska planera min flykt. När jag lyckats få i mig min macka efter några långa minuter ursäktar jag mig med att jag måste på toa. Jag messar en kompis och skriver att jag behöver hjälp. Ber henne ringa mig så jag kan säga att hon är i knipa och behöver min hjälp.
Går upp igen till min date och tack o lov ringer telefonen några minuter senare. Hittar på en historia att min kompis som är granne med mig är utelåst o att hon vill komma hem till mig, så jag måste tyvärr åka hem.
Vinkar ett snabbt farväl och sen drar jag mig hemåt till hemmets trygga vrå.
Det kändes väldigt olustigt efteråt och jag undrar varför han var så konstig. Var han väldigt trött, väldigt nervös eller bara lite bakom?

Känner dock att jag fått nog av internetdejtande för ett tag…

Inskickad av: MissX

Öh?NjaOk dåHahaBÄST
Loading ... Loading ...

8 Comments »

  • Harry Bowles said:

    Är du verkligen helt säker på att det var rätt kille då..? Vem som helst kan ju bli lätt mållös om man står och väntar på en buss eller något och en random tjej kommer traskandes över gatan från någon butik och bryskt tvingar med en på en lunchdejt.. :P

  • missX said:

    hahaha… ja man hoppas ju nästan att man tagit fel, men tyvärr inte….

  • AJ said:

    Jag undrar mest varför du var tvungen att både äta upp mackan och sen hitta på någon genomskinlig ursäkt?
    Varför inte bara säga tack och hej när du inte ville vara kvar?

  • The Silk said:

    Helt taget ur luften: Artighet..?

  • magt said:

    ”Varför inte bara säga tack och hej när du inte ville vara kvar?”
    Ja det är artighet inte att ljuga.

  • missX said:

    Jag har inte riktigt mod och hjärta att säga det rakt ut tyvärr. Men jag tror han fattade vinken ändå. Det är svårt att göra det på ett schysst sätt…
    Har ni tips på hur man bäst tar sig ur en misslyckad date, dela gärna med er.

  • The Silk said:

    Din sorti kan kanske tyckas vara en aningens krånglig, men för min del ändå godkänd, om det från hans synvinkel tycks vara en vettig förklaring så ger jag tummen upp för att han åtminstone fick respekten av att du ändå trasslade in dig lite för att inte såra honom och inte bara gapskrattade och gick. Eller något i den stilen: Efter att noterat åtskilliga kommentarer på denna sidan, så tenderar det populäraste sättet vara att stenhårt gå på och säga sanningen.

    Vad har egentligen hänt med vanlig hederlig hövlighet..?

    ”Min vän behöver hjälp” är för min del ett utmärkt sätt att avbryta en dålig dejt. Dålig självkänsla blir sällan bättre av ren sanning, även om den kan tyckas vara berättigad. ^^

  • The Silk said:

    Kan inte för mitt liv lista ut den rätta placeringen av orden in meningen …eller om det saknas ord.

    Och därmed har jag misslyckats med att förstå vad du menar.

Leave your response!

Add your comment below, or trackback from your own site. You can also subscribe to these comments via RSS.

Be nice. Keep it clean. Stay on topic. No spam.

You can use these tags:
<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

This is a Gravatar-enabled weblog. To get your own globally-recognized-avatar, please register at Gravatar.

Bloggtoppen.se