Jag förstår inte hur en del folk tänker. Jag tänkte berätta om en liten händelse som fick mig att förstå att en del verkligen befinner sig på en annan planet än oss andra.
Jag hade träffat en kille som bodde i en annan stad ca 4 mil bort från där jag bor. Jag är ingen van nätdejtare så det tog ett tag innan jag fick mod nog att träffa honom. Vi pratade i telefon jätte mycket innan vi sågs, tror det var minst två månader. Tillslut så åkte jag dit för att träffa honom. Tog en buss på eftermiddagen och åkte hem samma kväll. Han träffa mig vid busstation och vi tog en fika och gick på en liten promenad.
Han var verkligen super trevlig och vi kom hur bra övrrens som helst. Jag var lite pirrig och glad när jag åkte hem den kvällen. Trodde nog att han kunde vara någon för mig.
Vi har samma intressen hundar och bilar och vi hade massa gemensamt, humor, filmer, musik.
Efter den dan prata vi precis lika mycket med varann, jag började få en del känslor för han. Det var inte så flörtigt men jag tänkte väl att det kommer väl, man ska ju inte kasta sig in i något. Det är en marknad i det samhället varje år och i samband med den är det fest överallt. Han bjöd dit mig för att gå på marknaden och festa. Jag skulle sova över hos honom då. Jag tyckte väl att det skulle bli kul och att det gav oss en chans att umgås mer och lära känna varann bättre så jag åkte dit. På dan hade vi skit skoj och gick runt och köpte krafs och träffade hans vänner. Så var det dags för fest kväll dåra. Förfest hos en kompis till honom och det var massa folk. I början på kvällen ger han mig en extra nyckel till hans hus, han sa i fall vi skulle komma i från varann. Jag tänkte att det var lite konstigt, varför skulle vi komma ifrån varann??
Efter förfesten så går vi till utestället där det är massa folk. Jag går och dansar lite med några tjejkompisar till honom och har ganska skoj. Men så helt plötsligt hittar jag inte honom. Jag letar efter han, frågar runt, ringer på hans telefon men nej. Jag var lite full och va ganska ställd. Vad va detta?? Jag kände ju ingen där.
Tillslut svarar han i telefonen och säger att han åkte iväg en sväng men att jag kunde stanna kvar där om jag ville. Jag sa att det ville jag verkligen inte, jag ville ju umgås med honom. Han sa att jag kunde gå hem till han så skulle han komma. I brist på andra alternativ gick jag, efter en del letande, jag hitta ju inte i den stan! Jag somnade i soffan klockan 4 när han inte kommit än. Vaknade rätt tidigt och såg att låg i sin säng och sov. Jag tog min väska och gick till busstation och tog en buss hem. Funderade på om det nästan inte var planerat för han hade ju gett mig nyckeln! Han ringde senare och undrade vart jag hade tagit vägen och sa att han var ledsen för att han lämnat mig ensam men det hade kommit upp en grej som han hade varit tvungen att fixa. Jag var både arg, ledsen och tänkte att är han sådär på andra träffen hur blir han då efter ett år så jag sa tack och hej!

Inskickad av: Singeln