Man kan inte gå runt här i livet och vara rädd för allting, det funkar bara inte.
Men när jag läser vissa bikter och hör människor berätta ibland blir jag nästan mörkrädd. Att datea är kul. Det är roligt, underbart, men kan också vara att leka med elden. Drömprinsen kan vara en mardröm i disguise, det måste man också vara beredd på.
Jag har inte heller alla gånger tagit det säkra före det osäkra och visst har jag utsatt mig för situationer där jag i efterhand har tänkt ”hur i hela helvete tänkte jag?”.
Oftast, nästan alltid, går allt bra. Men varför vara dummare än vad man behöver vara?

Här är några små tips på hur man kan göra dateing-livet lite säkrare för sig själv:

Någon skall veta var du är.
Berätta för en kompis var du ska och till vem du ska. Ett sms med namn och adress. Ring/smsa innan du går och när du går därifrån. Be även kompisen ringa nångång under tiden och kolla läget. Det gör ingen skada och någon vet var de skicka polisen om du inte kommer hem.

Berätta en historia för dig själv.
Berätta om din date för dig själv i tredje person. ”Fia träffade en kille på nätet. De pratade en vecka och sen gick Fia hem till honom. Med sig hade Fia en flaska vin och hon var snyggt klädd.” Låter det bra? Safe? Vill du vara Fia? Låter det inte bra i dina öron kanske du ska re-groupa daten.

Bitcha upp dig.
Jag..öhm… kanske.. vill nog inte… men alltså.. ja.. hmm… Hamnar du i en situation som inte känns bra, bli en mega-bitch och bit ifrån. Det är inte alls lätt när man försöker vara en trevlig och behaglig människa som både säger tack och tindrar lite lagom. Men ett litet trevligt nej är inte lika klart som ett NEJ_FÖR_I_HELVETE! Bitcha ifrån om du inte vill, du bestämmer väl ändå själv?

Hellre safe then sorry.
Ett litet tecken, något som gör att du känner dig olustig eller tvekar. Lyssna på dig själv och reagera innan något sker. Ursäkta dig och gå hem. Ångrar du dig i efterhand så kan ni träffas igen, kanske ute på något ställe bland folk eller nånstans där det känns tryggt. Men överdriv hellre än underdriv om dina varningsklockor börjar ringa.

Hela Dig själv.
Att lämna iväg sin facebook och sitt mobilnummer och sin adress och var man jobbar/går i skolan/tränar/hänger går ofta i ett huj och innan man ens tänkt tanken vet den främmande människan ifrån krogen eller nätet exakt alla fakta om en. Det är oftast ingen som helst fara med det och om personen är funtad med huvudet upp och fötterna ner så kommer det inte bli några problem. Men det kan också vara dumt, i ytterst få fall. Vill du lämna ut allt detta hur som helst? Tänk efter vad du vill att andra ska veta om dig innan du ger ut för mycket info.

Ninja upp dig.
Det är synd att man aldrig lärde sig nån sån där kung-fu spark, och de flesta av oss går oftast inte omkring med ett par nun chukkas i bakfickan. Men min starka tro är att man skall slåss om man måste. Nu ska ni för gud skull inte tro att jag menar att ni skall pung-sparka och skalla er date vid minst lilla övertramp, men tänk gärna tanken innan. Vågar man fysiskt säga ifrån om man måste? Tänk tanken bara, förbered er lite mentalt på vad ni skulle göra om någon går på er fysiskt.

Reklamen.
”En kvinna skall kunna gå naken utan att någon gör något” Jajemen, i landet Låtsas. Tyvärr fungerar inte det riktigt så.
Att först sexchatta, sedan komma till daten iklädd ett skärp och ett par öronmuffar med texten ”I like it hard” kanske kan sända fel signaler om man inte är villig att löpa linan ut och då kan det uppstå en viss problematik. Nu var detta ett exempel med ganska så stor överdrift, men ni förstår nog vad jag menar. Gör inte reklam för er själva som inte kommer att stämma med leveransen, det brukar aldrig sluta bra.
Jag hoppas ni aldrig kommer att behöva hamna i någon olustig situation, men att vara förberedd är alltid bättre än att vara ångerfylld.

Från dagens expressen.se
”

Dejtade på nätet – blev bedragen på en miljon

Den medelålders kvinnan i Västerås började mejla med en man på en av de största dejtingsajterna i Sverige. Han var bildskön med en lika vacker dotter, och uppgav att han bodde i England. Dessutom hade han villa i Italien.

Behövde pengar

Efter att ha mejlat med varandra i några månader började mannen få problem. Hans dotter blev kidnappad i Nigeria och han behövde pengar till lösensumman samt till sjukhusräkningar.
Kvinnan skickade stora summor till mannen som dyrt och heligt lovade att betala tillbaka. När han sedan själv blev kidnappad i Malaysia tog kvinnan kontakt med den inhemska polisen och Interpol kopplades in.

Bluff

Då uppdagades att allt var en bluff.
Kvinnan hade då betalat uppemot 80 000 pund (891 000 kronor) till bedragaren – pengar som hon sannolikt aldrig kommer att se röken av igen.
Nu varnar polisen i Västmanland för att skicka pengar till okända nätvänner, eftersom man aldrig vet vem som sitter bakom tangentbordet.
– De här personerna är duktiga på att berätta historier och kan det psykologiska spelet. Vi har haft liknande fall med ryska kvinnor som är jättetjusiga på bild och vill ha pengar till flygbiljett till Sverige. Men man har ju ingen aning om den här vackra kvinnan egentligen är en skallig gubbe, säger Börje Strömberg, informationschef på polisen i Västmanland.

”Behöver inte sitta i Sverige”

För den drabbade är det nästan omöjligt att få reda på vem som ligger bakom bedrägeriet – eller att få tillbaka några pengar.
– Nätet är så stort och personen behöver inte sitta i Sverige. Även om man kan bevisa vem som står bakom ett kontonummer så är en utredning i utlandet en stor process och sådana här brott är inte prioriterade. Det är en annan sak när det gäller grova brott som mord, då finns ett utvecklat samarbete, säger Börje Strömberg.”

Hoho jaja.

Grillning
Eftersom det är den enda matlagningen som en riktig man gör.
Förmodligen eftersom det medför vissa risker (tändvätska, eld osv.).

När en man erbjuder sig att grilla händer följande:

Rutin:
1. Kvinnan handlar all mat
2. Kvinnan gör en potatisrätt, sallad, vitlöksbröd, en eller ett par såser och förbereder efterrätten.
3. Kvinnan marinerar köttet lägger det på ett fat tillsammans med de nödvändiga grillverktygen och eventuella kryddor. Sedan bär hon ut det till mannen som sitter bredvid grillen – med en öl i handen.

Här kommer det viktiga:
4. MANNEN PLACERAR KÖTTET PÅ GRILLEN.

Mera rutiner:
5. Kvinnan tar fram tallrikar, glas, bestick, servetter, underlägg och så vidare.
6. Kvinnan går ut till mannen och säger till honom att köttet bränns vid. Han tackar henne och frågar om hon kan gå in och hämta en öl till medan han försöker att rädda köttet!

Viktigt igen:
7. MANNEN TAR BORT KÖTTET FRÅN GRILLEN OCH LÄMNAR ÖVER DET TILL KVINNAN.

Ännu mera rutiner:
8. Kvinnan dukar fram tallrikar, glas, bestick, servetter, sallad, bröd, potatisen, såserna och bär ut dem till bordet där hon har lagt på en ren duk.
9. Efter maten så dukar kvinnan av och diskar.

Och viktigast av allt:
10. Alla tackar mannen så mycket för den utsökta maten och berömmer honom för hans färdigheter.
11. Mannen frågar därpå kvinnan om hon har njutit av sin matlediga dag? När han ser hennes reaktion så kommer han fram till (det han har misstänkt länge) att det aldrig går att göra en kvinna nöjd!

Det är ett väldans tjat om Anna Anka överallt.
Hon har tagit sig in i även min hjärna och jag skojar med killen om att Anna Anka kan slänga sig i väggen när jag har städat eller fixat fint hemma. Alla verkar så arga på henne, att hon har dålig kvinnosyn, att hon hennes liv är att vara hushållerska åt sin man etc. Må så vara, kanske ser vi igenom en fasad och ser hur det verkligen är eller vad det nu är vi inbillar oss att vi vet om henne och hennes liv. Men vad spelar det för roll?
Hennes val, hennes liv, hennes syn på världen.
Feministisk politisk korrekthet med barnlediga pappor och pansarvagnar i högklackat är inte, och borde inte vara, en sanning. Oavsett vad massan tycker är det största vi har i vår existens det egna fria valet.
Vill man leva för en man, så ska man få det. Feminismen har halkat så fel och så snett om den enda kvinnosyn man får ha ska vara ”den rätta” och det enda sätt kvinnor ska leva på ska vara ”självständigt”. Frihet. ”Jag får inte- jag kan inte” är inte bra åt något håll.
Anna Ankor, Sverigedemokrater och fan och hans moster, säg vad ni tycker och lev som ni vill, vi kanske inte kommer att tycka om det men utan frihet har ingen något.

Sen är det alltid kul att det finns offentliga människor som gör oss förbannade, näthat är lite allmän-terapi och vredes-ventil. Varje gång en ny Linda Rosing eller Anna Anka dyker upp gnuggar man sina händer och hånler. ”Diiig ska jag tycka så innerligt illa om varje gång jag läser Aftonbladet mouhahaha”

Detta kanske man skulle ta och börja med igen?

Ni som är inbitna daterare (framför allt nätdateare) vet hur utvecklande dateing faktiskt kan vara. Inte bara det att man ska sitta och umgås och lära känna en ny människa, man får dessutom lära sig ett och annat om sig själv också. Hur man reagerar när man står där i en obekväm situation och bara vill gå upp i rök, hur man är sitt allra trevligaste själv, hur man framställer sig själv på ett bra sätt bara för att i huvetaget få till daten (Nu menar jag inte att hitta rätt kamera-vinkel, jag menar det lilla utöver det ytliga, om nu någon av er bryr sig om det, vilket jag hoppas ni gör, era ytliga fanskap).
Att datea många olika ger en nya perspektiv, man får reda på vad som får en att gå igång och vad som får en att gäspa, kanske lär man känna någon intressant eller lär sig något nytt.

Man kanske ska säga det på nästa jobb-intervju; Socialkompetens? Jajemen, du ska bara kolla min dateing-history!
Lämna senaste daten som referens; Hon skötte sig utmärkt! Men tyvärr fanns det ingen kemi. Men jag kan rekommendera henne.

Min filosofi är att man absolut helt klart ska datea varenda kotte man känner för att datea under den tiden man är singel. Det är helt onödigt att leka picky-ingen-duger-åt-mig-för-mamma-säger-att-jag-är-speciell. Datea alla betyder inte att idka amorös-akrobatik med alla, icke sa nicke. Men man förbättrar helt klart sina odds på att hitta sin drömprins(essa) om man har gått igenom en sisådär hundra filurer.
Det enda man har att förlora är lite tid och möjligtvis lite pengar. En dålig date är inget mer än just en dålig date.
Summasumarum: Datea mer, det gynnar er.

På sajten Ruminations.com skriver folk vad de tänker och som tur är tänker folk rätt underhållande.
Här är några smakprov:

- Bad decisions make good stories

-Whenever I’m Facebook stalking someone and I find out that their
profile is public I feel like a kid on Christmas morning who just got
the Red Ryder BB gun that I always wanted. 546 pictures? Don’t mind if
I do!

-I hate when I just miss a call by the last ring (Hello? Hello?
Dammit!), but when I immediately call back, it rings nine times and
goes to voicemail. What’d you do after I didn’t answer? Drop the phone
and run away?

- I hate leaving my house confident and looking good and then not
seeing anyone of importance the entire day. What a waste.

-When I meet a new girl, I’m terrified of mentioning something she
hasn’t already told me but that I have learned from some light
internet stalking.

-I went on a date last week and as we were ordering, the girl told me she doesn’t drink. Ummmm, maybe you should’ve told me that yesterday when I told you we’re going to a fucking bar. Enjoy your diet cokes, I’m gonna get hammered.

-Do we really have any other choice but to take it one day at a time?

Jag brukar ibland jämföra nätdateing med att shoppa i en klädkatalog, man bläddrar omkring tills man hittar något snyggt som man kan tänka sig att prova och kanske tom. att köpa. Bilder på personen är allt man har att gå på när det gäller dennes utseende. Och ack så många som har blivit insnärjda av ett nät-snyggo för att sedan vilja klappa till personen när mötet väl kommer. Det stod att du va snygg men du är ful, jag har blivit lurad.
Denna video ger ett par tips på hur ni kan avslöja (alternativt lura till er en snygg-bild) genom ett par enkla knep.

Ni inbitna nätsurfare har säkert sett detta klipp. Men om ni missat det måste ni se det.