Jag hade precis innan blivit dumpad av min dåvarande kille på ett väldigt abrupt sätt och var ganska långt nere då en man hörde av sig via en community som jag är med i. Jag avvisar honom först med att jag är ganska bräcklig och han är snäll och håller sin distans och hörde sedan av sig en vecka senare. Vi börjar prata lite mer, byta nummer och bestämmer sedan för en dejt. En man nyligen inflyttad från Åland och 35år, nyss separerat från ett 9 år långt förhållande.
För mig som inte har gått på dejt på många år(5 år i ett förhållandeoch sedan 1 år med en bekant) så är det exremt nervöst. Vi kommer hem till honom och sitter sedan och pratar hela natten om relationer och förhållande och det blir för sent för mig att ta mig hem. Jag som är på sista dagar i mensen vill inte ha sex, trots retningar och hetsningar. Så vi bestämmer oss för att ses en dag efter eftersom jag ändå är ledig och då blev det av.
Åkte sedan in till stan dagen efter för att hitta på något och för att möta upp en kompis till mig. Men han hade reda på morgonen blivit så tvärvänd och var under de få timmar väldigt gnällig och klagade över trötthet. Jag frågar då honom om han vill då vara själv den kvällen och att jag då åker hem tillsammans med min kompis men nä, han vill ha mig där.
Så vi lämnar min kompis och åker hem, lika grinig som vanligt. Väl hemma hos honom sätter han på en film och har då helt tappat intresset för mig trots mina små hintar. Tillslut kläcker han ur sig: ”Om du inte ska titta på filmen så kan du väl gå och lägga dig så länge.”
Jaha, tänker jag och vill mest bara därifrån, men bussarna hade slutat gå för länge sedan. Vi har sex igen den natten, men nu vänder han bara sig om och somnar och jag ligger kvar och undrar vad som gick snett.
Morgonen efter, vaknar vi och han kläcker ur sig: ”Jag tror inte jag kan ha något seriöst förhållande nu på ett tag.”
Så vi äter frukost och jag packar ihop mina saker så fort jag kan och det är med bitter eftersmak som jag tar bussen hem.
Fast det blir inte sista gången vi hörs av. Två dagar hör han av sig och berättar att det kändes bra till en början men att det blev påtagligt för honom att han var inte redo. Jaja ok, tänker jag och vill bara göra proceduren fort och smärtfri.
Men serru, där fick jag fel igen.
Då berättar han att han fick i samma veva när jag var fortfarande kvar att en tidigare flört hade smsat honom om att hon kanske hade klamydia.
Jaha, tack för kaffet liksom, tänker jag och vi gör upp om att vi ska ändå höras när vi båda fått provsvar.
Jag går och testar mig en vecka senare. Efter 1 vecka får jag svart på vitt: Jag är positiv för klamydia.
Ringer upp honom på en gång och frågar vad hans prov sa: ”Jag har inte testat mig än.”
IDIOT! tänker jag och uppmanar honom att gå och göra det på en gång.
2 veckor senare hör han av sig igen och frågar om det är verkligen kan vara han som har smittat mig och fortfarande inte testat sig! Vid det här laget är jag redan färdigbehandlad och orkar inte ens höra på hans ursäkter om att han minsann pratat med sina tjejer innan han hade sex med dem och att han inte hade tid att testa sig.
Vi har inte hörts av sedan dess, men vet att han ganska kort efteråt ändrade status till dejtande en annan tjej.
Inskickad av: Molly
