En kompis till mig pojkvän hade en så snygg kompis som jag hade haft mitt öga på en längre tid. Vi hade träffats då och då på fester och annat. Jag visste att han var singel och vi hade kul ihop varje gång vi sågs, jag ville verkligen få sätta klorna i honom. Min kompis visste om detta och säkert hennes pojkvän också, men jag tror inte han visste om mina ”hemliga” känslor. Jag är rätt feg av mig så jag vågade inte fråga honom rätt ut om han ville ta en fika eller något, men jag tänkte att vi kanske kunde få ihop en dubbeldate utan att han visste om att det var en date. Något avslappnat vi fyra. Min kompis tyckte att detta var en alldeles utmärkt idé så hon fixar en middag hemma hos sin pojkvän, han bjuder sin kompis och vi ska spela Buzz och jag var lyrisk. Jag valde kläder i en vecka och hade en plan på hur jag skulle förföra honom.
Samma kväll som vi ska ha vår lilla dubbeldate ringer min kompis… Han killen jag trånade efter hade ringt hennes pojkvän och frågat om han fick ta med någon.. han trodde ju bara det var en vanlig kväll med kompisarna ju.. denna någon är… en annan tjej.
Jag visste inte var jag skulle ta vägen med mig själv. Här hade jag flippat runt en vecka över en icke existerande date som nu visar sig bli någon annans date, med mig som femte hjulet!
Jag sa till min kompis att hon får säga att jag blivit sjuk, eller vad som helst, jag vägrade i alla fall gå dit. Den lördagskvällen satt jag hemma med ett glas vin när min date dateade en annan.
Min kompis var snäll nog att smsa och säga att tjejen han hade med sig var en bimbo och idiot, men de blev tillsammans sen och är det fortfarande. Nästa date jag ska på ska jag se till att killen vet om att det är mig han ska datea…

Inskickad av: Den ensamma

Hade träffat en kille på nätet dårå. Verkade juste så vi skulle träffas.
Vi träffas, en kram och sådär. Han såg lika snygg ut som på bilderna (för en gångs skull haha)
Men så går vi runt lite och pratar om vad vi ska göra. Han hade sagt att han var så himla spontan så vi hade liksom inte planerat något särskilt.
Så kläcker han ut sig: Ska vi gå hem till mig då?
Jag sa att jag nog hellre ville stanna i stan, vaddå hem till honom  efter 5 min liksom?
Han det puckot säger:
Men då kan vi ju inte (han höjer på ögonbrynen) du vet.
Jag blev paff och frågade vad fan han menade med det???
Han sa att jag skulle glömma det han sa och att vi skulle gå och dricka en öl.
Jag gick med på det, men kommentaren störde mig som fan. Helt okej kväll sen, men inga gnistor direkt.
Gick någon dag och han frågar om jag vill ses igen. Jag svara att det vill jag, men jag frågar också vad han hade menat med att om jag ville följa med hem till honom den första kvällen.
Han skrattar typ att ”dont blame a guy for trying”. Jag frågar om han på allvar trodde att jag skulle följa med honom hem efter 5 min?
Han sa att ”vafan, det va ju en nätdejt, va brukar det handla om liksom?”
Jag har funderat mycket på detta sen dess. Handlar det bara om sex för alla??
Träffade honom igen och vi ja, gissa själva haha. Men fan inte efter 5 min
Men allvarligt, kan man inte bara dejta utan det ska vara något jävla booty-call?

Inskickad av: Myran

Hej allihopa!
Jag måste bara berätta en rolig grej som hände häromdagen. Jag sitter hemma, singel som man är, och zappar runt bland kanalerna på tvn. Kommer en dokusåpa på och jag har aldrig kollat på den tidigare, men i brist på bättre halvglor jag lite. Tycker mig känna igen en av deltagarna… hmm?
Tro på fan att det är en (idiot) som jag var ute med ett par gånger för typ ett år sedan!! Jag trodde jag skulle tappa hakan!
Han är precis lika pinsamt korkad i programmet som i verkligheten hahaha!
När vi träffades var han först ganska trevlig, rolig var han definitivt, livad och social sådär. Men det visade sig att han var ganska livad och social med en massa andra tjejer också, trots att han bestämt hävdade motsatsen. En otrogen skitstövel, med andra ord.
Man vet aldrig var en gamla flammor dyker upp! Min hamna i mitt vardagsrum haha!
Vilken dokusåpa det är vill jag inte avslöja…

Inskickad av: Anonym

Nu ska jag berätta varför man inte ska dejta killar i en liten stad!
Bachelor nr 1, vi kan kalla honom M. M och jag hade träffats på en dejtsida och varit ute en gång, men han var inget jag ville ha direkt så jag (feg som man kan vara) slutade helt enkelt att svara på hans sms och mail och sånt.
Och så träffade jag bachelor nr 2, vi kan kalla honom S, på samma dejtsida och gick på en dejt med honom.
Det funka hur bra som helst så vi skulle ses igen. Han föreslog under dejt 2 att vi skulle gå ut på ett ställe och det var jag på. Självklart, i denna lilla stad där vi bor så stöter vi på hans kompisar och vem är inte hans kompis om inte….. bachelor nr 1!
Ganska krystat hej liksom…. vi båda typ kolla i golvet och jag ville bara därifrån…
Jag fick ju lov att berätta för S och han skrattade, men kul när ens dejt dejtat ens kompis och dessutom fegat sig ur det… ja usch.
Får se om det blir mer dejter efter detta

Inskickad av: Borde flytta till Stockholm

Nyårsbikten dårå haha
Jag hade träffat en kille några gånger verkade vara nåt som kunde bli seriöst. Jag frågade vad han skulle göra på nyårsafton, jag skulle ut på ett ställe med mina kompisar, men stan är inte så stor så jag tänkte att om han också skulle ut kanske vi kunde träffas ute senare eller så.
Jag ringer upp honom och han säger att han gärna vill ses igen men att han ska va hemma med sin släkt på nyår för det var nån kusin eller nåt som skulle komma.
Det var ju lugnt liksom, en annan kväll tänkte jag.
Men tro min förvåning när jag gick in på facebook idag och ser att han är taggad på massa bilder från en jätte fest! Var hur många folk som helst och det var då inget släktkalas där inte!!
Jag blev först paff, han hade ju sagt nåt helt annat liksom. Jag sa inget utan tänkte att jag skulle vänta å se va han sa. Han taggar av sig efter ett tag iaf. Senare är han inne på msn och skriver till mig. Jag frågar lite hur nyår va, han säger ”det va lugnt, hemma med släkten och så kusinen va kul att träffa”
Jag bara ööööh…
Det var så konstigt, varför ljuga om att han var på nån fest?? Kunde eller ville han inte ses på nyår så var det väl bara att säga det??
Efter att vi msnat lite och han inte säger nåt mer så blir jag irriterad och frågar rakt ut vad han sysslar med, att jag minsann sett bilderna. Han svarar att han inte ville att jag skulle bli sur för att han inte kunde ses och att det lät bättre att han skulle va hemma med släkten. ??? Jag fråga om varför han tagga av bilderna, då sa han att han inte ville att hans chef skulle se fyllebilder.
Dum som jag är sa jag att det var okej. Men nu undrar jag om jag verkligen kan lita på honom?
Vad mer ljuger han om liksom?? Väldigt konstigt i mina ögon…
Inskickad av: Chrissie

För ca 2 månader fick jag kontakt med en kille via en dejting sida. Vi träffades IRL och tog en fika. Vi blev tillsammans.Jag plockade bort mitt medlemskap på sidan och han sa att han gjort detsamma.
För ca 1 månad sen så hälsade jag på en kompis som bor ca 10 mil ifrån mig. Då hon nyligen blivit singel så tipsade jag henne om att bli medlem på samma sida jag träffat min kille på. Jag hjälpte henne att komma igång och för skoj skull så sökte jag på det användarnamn min kille hade och döm om min förvåning så var han fortfarande medlem och stod som singel. Min kompis skrev ett meddelande till honom och han svarade skrev att han var singel. Jag funderade hur jag skulle göra om jag skulle berätta för min kille eller ej men valde att hålla tyst. Min kompis frågade om han ville ses för lite ”skoj” och det ville han. De bestämde tid och plats att han skulle åka och hälsa på henne. Dagen innan så åkte jag iväg till henne. Dagen efter då min kille skulle komma så följde jag med min kompis till stationen. Jag gömde mig så min kille inte skulle se mig. Han klev av tåget och gav min kompis en kram och när de gick ut från stationshuset så hoppade jag fram bakom dem. Min killes min var obeskrivlig. Han fattade nog att han var ”avslöjad”. Jag gjorde slut med honom bad han dra åt helvete….

Inskickad av: Emma

Well done! (reds. anm).

DETTA kan nog vara en av de galnaste datestorys som jag har läst. Sann? Njaee… lite väl weird kanske?
Han har ritat bilder också, vilket är ett plus.

Jag brukar skratta åt alla här som går på nitlotter, men nu är det minsann min tur att berätta! Hahaha

Hon var så söt och så fin, så rar och välbyggd, vi kan kalla henne Helena.
Helena och jag skulle gå ut på en sk date. En fika i godan ro, helt enkelt.
Vi pratar, vi flörtar, vi skojar och jag tror bestämt att jag har ”halva inne” som vi brukar kalla det.
Helena ska gå på toaletten. Hennes mobil ligger på bordet. Den ringer.
Jag får för mig att svara: ”Helenas mobil”
”Öh är Helena där?”
”Hon är på toaletten.”
”Okej… vem pratar jag med?”
”XxX heter jag, vem pratar jag med?”
”Hennes pojkvän”
”….”

Runt omkring där slutade hon vara rar.
Jag sa inget till hennes kille vem jag var, men tro att hon såg besvärad ut och stammade fram bortförklaringar när jag sa vem som precis ringt.
Ridån gick ner för den daten. Hepp!
Inskickad av: XxX

Man kan inte gå runt här i livet och vara rädd för allting, det funkar bara inte.
Men när jag läser vissa bikter och hör människor berätta ibland blir jag nästan mörkrädd. Att datea är kul. Det är roligt, underbart, men kan också vara att leka med elden. Drömprinsen kan vara en mardröm i disguise, det måste man också vara beredd på.
Jag har inte heller alla gånger tagit det säkra före det osäkra och visst har jag utsatt mig för situationer där jag i efterhand har tänkt ”hur i hela helvete tänkte jag?”.
Oftast, nästan alltid, går allt bra. Men varför vara dummare än vad man behöver vara?

Här är några små tips på hur man kan göra dateing-livet lite säkrare för sig själv:

Någon skall veta var du är.
Berätta för en kompis var du ska och till vem du ska. Ett sms med namn och adress. Ring/smsa innan du går och när du går därifrån. Be även kompisen ringa nångång under tiden och kolla läget. Det gör ingen skada och någon vet var de skicka polisen om du inte kommer hem.

Berätta en historia för dig själv.
Berätta om din date för dig själv i tredje person. ”Fia träffade en kille på nätet. De pratade en vecka och sen gick Fia hem till honom. Med sig hade Fia en flaska vin och hon var snyggt klädd.” Låter det bra? Safe? Vill du vara Fia? Låter det inte bra i dina öron kanske du ska re-groupa daten.

Bitcha upp dig.
Jag..öhm… kanske.. vill nog inte… men alltså.. ja.. hmm… Hamnar du i en situation som inte känns bra, bli en mega-bitch och bit ifrån. Det är inte alls lätt när man försöker vara en trevlig och behaglig människa som både säger tack och tindrar lite lagom. Men ett litet trevligt nej är inte lika klart som ett NEJ_FÖR_I_HELVETE! Bitcha ifrån om du inte vill, du bestämmer väl ändå själv?

Hellre safe then sorry.
Ett litet tecken, något som gör att du känner dig olustig eller tvekar. Lyssna på dig själv och reagera innan något sker. Ursäkta dig och gå hem. Ångrar du dig i efterhand så kan ni träffas igen, kanske ute på något ställe bland folk eller nånstans där det känns tryggt. Men överdriv hellre än underdriv om dina varningsklockor börjar ringa.

Hela Dig själv.
Att lämna iväg sin facebook och sitt mobilnummer och sin adress och var man jobbar/går i skolan/tränar/hänger går ofta i ett huj och innan man ens tänkt tanken vet den främmande människan ifrån krogen eller nätet exakt alla fakta om en. Det är oftast ingen som helst fara med det och om personen är funtad med huvudet upp och fötterna ner så kommer det inte bli några problem. Men det kan också vara dumt, i ytterst få fall. Vill du lämna ut allt detta hur som helst? Tänk efter vad du vill att andra ska veta om dig innan du ger ut för mycket info.

Ninja upp dig.
Det är synd att man aldrig lärde sig nån sån där kung-fu spark, och de flesta av oss går oftast inte omkring med ett par nun chukkas i bakfickan. Men min starka tro är att man skall slåss om man måste. Nu ska ni för gud skull inte tro att jag menar att ni skall pung-sparka och skalla er date vid minst lilla övertramp, men tänk gärna tanken innan. Vågar man fysiskt säga ifrån om man måste? Tänk tanken bara, förbered er lite mentalt på vad ni skulle göra om någon går på er fysiskt.

Reklamen.
”En kvinna skall kunna gå naken utan att någon gör något” Jajemen, i landet Låtsas. Tyvärr fungerar inte det riktigt så.
Att först sexchatta, sedan komma till daten iklädd ett skärp och ett par öronmuffar med texten ”I like it hard” kanske kan sända fel signaler om man inte är villig att löpa linan ut och då kan det uppstå en viss problematik. Nu var detta ett exempel med ganska så stor överdrift, men ni förstår nog vad jag menar. Gör inte reklam för er själva som inte kommer att stämma med leveransen, det brukar aldrig sluta bra.
Jag hoppas ni aldrig kommer att behöva hamna i någon olustig situation, men att vara förberedd är alltid bättre än att vara ångerfylld.

Jag ger upp nu, den här dejting-cirkusen man utsätter sig för är inget någon frisk människa borde utsätta sig för. Alla har väl en tendens att överdriva i sina profiler, men gränsen mellan en liten överdrift och rena lögner verkar ibalnd ganska tunn.
”Pluggar till advokat” – hon läste på komvux för att få bättre betyg för att sedan kunna söka juristlinjen.
”partypingla”- hon söp som en skogshuggare.
Men nu var det inte detta jag skulle bikta mig om, utan om dejten vi gick på.
Det hela börjar en lördagskväll, vi ska ses vid 19-tiden och dricka en drink ihop. Min vana trogen inför en dejt så duschar jag, sätter på mig några snygga kläder, kanske tar en liten drink för att komma i stämning, lyssnar på lite musik. Klockan halv sex får jag ett sms av tjejen där hon skriver att hon ville bara kolla så vi fortfarande var ”on”, jag svarar att det var vi och att det skulle bli trevligt. Hon svarar att hon ska svänga förbi en förfest och sen möta mig. Jag undrar lite i mitt stilla sinne vem som går på förfest halv sex och innan en dejt, men folk är olika, tänkte jag.
Jag sätter mig på bussen och åker in till stan. Får ett sms av henne igen där det står att hon blir nog lite sen då bussen inte kom i tid. Ingen fara på taket, bussar är inte alltid tillförlitliga, tänkte jag.
Jag kommer fram till mötesplatsen och väntar. Och väntar. Hon skulle ju bli lite sen, så vad är en kvart egentligen. Efter 25 minuter ringer jag upp henne och frågar var hon är. Hon är på väg, alldeles snart är hon framme säger hon. Okej, va bra, tänkte jag.
35 minuter försenad dyker människan upp. Det första som jag lägger märke till är två saker. Den första är att hon måste vara en duktig fotograf, för bilderna jag sett i motsats till vad som står framför mig kan inte sägas överensstämma. Men nu ska vi inte vara ytliga, tänkte jag. Det andra är att hon ser ganska full ut.
Vi kramas och hon ber så mycket om ursäkt. Hon pratar på och mina misstankar om hennes alkoholintag stämmer, hon har varit på förfesten och fått i sig en hel del.
Jag blir lite tveksam, men vi går ändå till en bar och beställer varsin drink.
Sen börjar det bli intressant på riktigt. Hennes studier, som jag skrev innan, var inte precis vad hon utgett de för att vara. Hon svär. Hon röker en massa och tvingar mig att gå ut som sällskap så jag får stå i kylan och andas in äckel-lukten. Blev jag kär eller, nej, det vill jag inte påstå.
När vi har druckit ett par drinkar så vill jag hem, detta var inget för mig. Hon vill däremot vidare och försöker övertala mig, men jag står på mig och vi skiljs. Hon går för att möta sina vänner istället. Klockan tre ringer hon och väcker mig och frågar om hon får komma hem till mig. Vänligt men bestämt tackar jag nej.
Hon skickar ett meddelande på msn dagen efter och frågar varför jag inte ville att hon skulle komma. Jag berättade för henne att hon inte riktigt var min typ. Då blev hon sur och tog bort mig från både msn och facebook. Inte mig emot.
Hoppet är det sista som överger en brukar man säga, men det börjar kännas som om jag snart är där. Normala fina flickor, var är ni?

Inskickad av: D.K