Jag ger upp nu, den här dejting-cirkusen man utsätter sig för är inget någon frisk människa borde utsätta sig för. Alla har väl en tendens att överdriva i sina profiler, men gränsen mellan en liten överdrift och rena lögner verkar ibalnd ganska tunn.
”Pluggar till advokat” – hon läste på komvux för att få bättre betyg för att sedan kunna söka juristlinjen.
”partypingla”- hon söp som en skogshuggare.
Men nu var det inte detta jag skulle bikta mig om, utan om dejten vi gick på.
Det hela börjar en lördagskväll, vi ska ses vid 19-tiden och dricka en drink ihop. Min vana trogen inför en dejt så duschar jag, sätter på mig några snygga kläder, kanske tar en liten drink för att komma i stämning, lyssnar på lite musik. Klockan halv sex får jag ett sms av tjejen där hon skriver att hon ville bara kolla så vi fortfarande var ”on”, jag svarar att det var vi och att det skulle bli trevligt. Hon svarar att hon ska svänga förbi en förfest och sen möta mig. Jag undrar lite i mitt stilla sinne vem som går på förfest halv sex och innan en dejt, men folk är olika, tänkte jag.
Jag sätter mig på bussen och åker in till stan. Får ett sms av henne igen där det står att hon blir nog lite sen då bussen inte kom i tid. Ingen fara på taket, bussar är inte alltid tillförlitliga, tänkte jag.
Jag kommer fram till mötesplatsen och väntar. Och väntar. Hon skulle ju bli lite sen, så vad är en kvart egentligen. Efter 25 minuter ringer jag upp henne och frågar var hon är. Hon är på väg, alldeles snart är hon framme säger hon. Okej, va bra, tänkte jag.
35 minuter försenad dyker människan upp. Det första som jag lägger märke till är två saker. Den första är att hon måste vara en duktig fotograf, för bilderna jag sett i motsats till vad som står framför mig kan inte sägas överensstämma. Men nu ska vi inte vara ytliga, tänkte jag. Det andra är att hon ser ganska full ut.
Vi kramas och hon ber så mycket om ursäkt. Hon pratar på och mina misstankar om hennes alkoholintag stämmer, hon har varit på förfesten och fått i sig en hel del.
Jag blir lite tveksam, men vi går ändå till en bar och beställer varsin drink.
Sen börjar det bli intressant på riktigt. Hennes studier, som jag skrev innan, var inte precis vad hon utgett de för att vara. Hon svär. Hon röker en massa och tvingar mig att gå ut som sällskap så jag får stå i kylan och andas in äckel-lukten. Blev jag kär eller, nej, det vill jag inte påstå.
När vi har druckit ett par drinkar så vill jag hem, detta var inget för mig. Hon vill däremot vidare och försöker övertala mig, men jag står på mig och vi skiljs. Hon går för att möta sina vänner istället. Klockan tre ringer hon och väcker mig och frågar om hon får komma hem till mig. Vänligt men bestämt tackar jag nej.
Hon skickar ett meddelande på msn dagen efter och frågar varför jag inte ville att hon skulle komma. Jag berättade för henne att hon inte riktigt var min typ. Då blev hon sur och tog bort mig från både msn och facebook. Inte mig emot.
Hoppet är det sista som överger en brukar man säga, men det börjar kännas som om jag snart är där. Normala fina flickor, var är ni?

Inskickad av: D.K