Datebikt

Det funkade ju för Lill Lindfors i alla fall!

Vicky — Fri, 11 Jun 2010 21:10:55 +0000

För fem år sedan träffade jag en kille i baren på Kelly’s (pub). Han var ganska irriterande men han smickrade mig ganska hårt och köpte mig 19 kronors öl så jag kunde inte gärna inte ge honom mitt nummer. Han ringde dagen efter och vi pratade och bestämde oss för att träffas upp över en öl senare i veckan.

Jag hade inte vart på dejt på väldigt länge (om någonsin) och var mycket nervös. Jag ringde min mor, vilket skulle visa sig vara ett stort misstag. Hon var lika fnittrig som jag och skulle ge klädråd (varför jag skulle ta emot dem av en 50 åring kan man ifrågasätta idag) hon tyckte att jag var så söt i den lilla svarta kjolen.
-Jooo, Krickan, ta den. Du är så söt i den …
Så jag tog rådet och kände mig riktigt ärtig när jag i lånad kappa och svart kjol drog iväg hemmifrån.
När jag kom fram till baren såg jag min dejt i baren, jag gick fram, såg på vägen mot honom att hans handske låg bredvid barstolen på golvet. Som den gentlekvinna jag är böjde jag mig ner och tog upp den, utan att ha en aning om att kjolen fastnade i mitt knäveck och som en korv landade pladask på golvet. Jag märkte intenting. nope, nada, inte ett smack.
Jag tog av mig kappan och automatiskt försökte jag rätta till kjolen men den var inte där, bara en trosa. Jag hörde bokstavligen att folket som hängde i baren drog in luft i lungorna, lät som ett unisont -åååhhhh. Jag tittade ner och såg kjolen ligga som att jag bara klivit rakt ur den hemma på sovrumsgolvet, … som en skrynklig korvring

Men fy fan vad jag garvade på nattbussen hem och resten av den veckan, jag tror att jag förlängde mitt liv med ca 5 år!

Inskickad av: Krickan

Venus Mars, you know the rest

Vicky — Wed, 05 May 2010 09:36:53 +0000

Jag förstår inte hur en del folk tänker. Jag tänkte berätta om en liten händelse som fick mig att förstå att en del verkligen befinner sig på en annan planet än oss andra.
Jag hade träffat en kille som bodde i en annan stad ca 4 mil bort från där jag bor. Jag är ingen van nätdejtare så det tog ett tag innan jag fick mod nog att träffa honom. Vi pratade i telefon jätte mycket innan vi sågs, tror det var minst två månader. Tillslut så åkte jag dit för att träffa honom. Tog en buss på eftermiddagen och åkte hem samma kväll. Han träffa mig vid busstation och vi tog en fika och gick på en liten promenad.
Han var verkligen super trevlig och vi kom hur bra övrrens som helst. Jag var lite pirrig och glad när jag åkte hem den kvällen. Trodde nog att han kunde vara någon för mig.
Vi har samma intressen hundar och bilar och vi hade massa gemensamt, humor, filmer, musik.
Efter den dan prata vi precis lika mycket med varann, jag började få en del känslor för han. Det var inte så flörtigt men jag tänkte väl att det kommer väl, man ska ju inte kasta sig in i något. Det är en marknad i det samhället varje år och i samband med den är det fest överallt. Han bjöd dit mig för att gå på marknaden och festa. Jag skulle sova över hos honom då. Jag tyckte väl att det skulle bli kul och att det gav oss en chans att umgås mer och lära känna varann bättre så jag åkte dit. På dan hade vi skit skoj och gick runt och köpte krafs och träffade hans vänner. Så var det dags för fest kväll dåra. Förfest hos en kompis till honom och det var massa folk. I början på kvällen ger han mig en extra nyckel till hans hus, han sa i fall vi skulle komma i från varann. Jag tänkte att det var lite konstigt, varför skulle vi komma ifrån varann??
Efter förfesten så går vi till utestället där det är massa folk. Jag går och dansar lite med några tjejkompisar till honom och har ganska skoj. Men så helt plötsligt hittar jag inte honom. Jag letar efter han, frågar runt, ringer på hans telefon men nej. Jag var lite full och va ganska ställd. Vad va detta?? Jag kände ju ingen där.
Tillslut svarar han i telefonen och säger att han åkte iväg en sväng men att jag kunde stanna kvar där om jag ville. Jag sa att det ville jag verkligen inte, jag ville ju umgås med honom. Han sa att jag kunde gå hem till han så skulle han komma. I brist på andra alternativ gick jag, efter en del letande, jag hitta ju inte i den stan! Jag somnade i soffan klockan 4 när han inte kommit än. Vaknade rätt tidigt och såg att låg i sin säng och sov. Jag tog min väska och gick till busstation och tog en buss hem. Funderade på om det nästan inte var planerat för han hade ju gett mig nyckeln! Han ringde senare och undrade vart jag hade tagit vägen och sa att han var ledsen för att han lämnat mig ensam men det hade kommit upp en grej som han hade varit tvungen att fixa. Jag var både arg, ledsen och tänkte att är han sådär på andra träffen hur blir han då efter ett år så jag sa tack och hej!

Inskickad av: Singeln

Que Pasa, Göteborg

Vicky — Tue, 04 May 2010 11:54:38 +0000

Que Pasa
Drottninggatan 29, Göteborg

Tapas i liten lokal med ung publik.

När man kommer in på Que Pasa är första rummet ganska litet, uppför ett par trappsteg ligger baren, köket och ett undangömt rum. En liten uteservering gömmer sig också där bakom som var fullsatt av rökande festfolk. Maten består till största del av tapas och de ligger runt femtiolappen. Huvudrätter ligger någonstans runt 150 och en karaff husets vin går på 189 kr.
Personalen är trevlig och uppmärksam utan att för den delen informera om varken mat, dryck eller något annat.
En fredagskväll är hela lokalen fullsmockad och ljudnivån störande hög. I det lilla rummet studsar alla röster omkring och man måste sitta så nära nära för att höra vad den man pratar med säger. Eller så får man helt enkelt prata högre, vilket inte gör ljudnivån i rummet bättre.
Romansfaktorn är ganska låg, borden står nära varandra och man hör vad de vid borden bredvid pratar om. Inget ställe att gå till för en intim-tumanhand-middag.
Maten var god och serverades snabbt. Tapas är bra datemat, man beställer in ett antal rätter och äter båda från faten. Det ger en känsla av gemenskap.
Que Pasa en vardag är ett bra date-place-ställe, då det är lugnare och ger utrymme för romantik. Men när lokalen rockar loss med alkoholen är det mer ett ställe man vill hänga med polarna.
Datefaktor: ♥♥♥

Nyhet! Date Place Kollen

Vicky — Tue, 04 May 2010 11:47:18 +0000

Vi är glada att kunna presentera en liten nyhet här på Datebikt.se. Date Place Kollen hjälper er att hamna rätt i datedjungeln rent geografiskt. En vanlig fråga som kommer upp i samband med en date är ”var ska vi gå?”.
I Date place kollen kan ni läsa recensioner av restauranger, fik och andra ställen skrivna av dateare runt om i Sverige.

Har du varit ute på ett ställe du vill dela med dig några tankar om? Skicka in och dela med dig! Ange vilken Datefaktor stället har genom att ange stjärnor på en skala från 1-5.

Date place kollen hittar du i kategorierna här nere till höger.
Enjoy!

Sådär va….

Vicky — Sun, 02 May 2010 15:23:08 +0000

Jag gillar låten, men varför ska hon gå runt och se ut som hon ska börja störtlipa i videon? Den va la sådär, bättre hade de nog kunnat. Eller vad säger ni.

Komik

Vicky — Fri, 30 Apr 2010 13:39:23 +0000

Hohoho! Komik komik.

Aftonbladet Nyheter

Publicerad: 2010-04-28

Polis tog epilepsi för fylla

Fick ett anfall – då blev han pepparsprejad

Jocke greps av polisen och blev pepparsprejad mitt i ett epilepsianfall.

Trots att polisen är särskilt utbildad för att upptäcka sådana.

– De borde väl märka att det inte är en fylla, säger Jocke till SR Jämtland.

Östersundsbon Jocke hade hoppats på en trevlig träff med sin nätdejt. Men plötsligt fick han ett epilepsianfall.

Kvinnan blev rädd och ringde polisen. Hon sa då att Jocke var en okänd man som trängt sig in i hennes lägenhet, och på bara några minuter hade poliserna sprejat, brutit ner och satt handfängsel på honom – utan att undersöka orsaken till hans tillstånd.

Jocke är besviken på polisens agerande.

– Jag hade både en halskedja som visar att jag har epilepsi, och ett papper i plånboken, säger han till SR Jämland.

Efter flera timmar i en fyllecell på polishuset i Östersund släpptes Jocke ut. Kvinnan hade då erkänt att de hade träffats för en dejt och han misstänkts inte längre för något brott.

Varken åklagaren som utrett fallet eller länspolischefen har bedömt att poliserna begått något brott eller något tjänstefel. Men Jocke kommer att överklaga beslutet.

– Det är okunskapen som har retat mig mycket, säger Jocke.

Prinsessan och Grodan

Vicky — Thu, 22 Apr 2010 11:02:29 +0000

Wow. Prinsessan Madeleine och Jonas förhållande börjar likna ett kungligt förhållande- i andra länder. Jag får lite Prinsessan Stephanie och Engelska prinsvibbar här. Visst att Karl Filip har hoppat på och ridit the hootchiemama train, men han visar inte upp sin donna offentligt eller pratar om bröllop, än så länge vart fall. Madeleine och den där Jonas var ju det fina paret, dem som verkade stabila och riktiga.
Han den där Jonas måste vara tappad bakom en vagn eller så har han låtit det fuskfärgade blå blodet stiga honom åt huvudet. Hur dum får man bli?
Är det så att han faktiskt varit otrogen så borde herr Jonas vara skitskraj nu, för Hans Majestät Konungen kan ta i med hårdhandskarna.
Den yngsta söta blonda lilla dotterns kille är otrogen. Räcker för vilken farsa som helst att skjuta skarpt?
Och KUNG! Herregud, för ett par hundra år sedan kunde han landsförvisa vem som helst eller helt enkelt slänga i dem i källaren och för evigt kasta bort nyckeln. Jonas, du hade den vackra prinsessan och halva kungariket (iaf delen runt Stureplan) och du riskerar allt för… en norsk blondin?
Om Madeleine håller fast vid den där karln kommer detta för alltid hänga kvar. Har han gjort det igen? Hur kunde hon förlåta honom?
Som jag ser det finns det tre alternativ för att lösa denna sörja;
1. Kungen får step-up och hantera saken åt Madeleine, som det stadsöfverhufvud och far han är. En källare på Drottningholm med tillhörande bojor och prygel eller om han vill vara lite snäll kanske en landsförvisning till Norge (där verkar Jonas ju trivas också).
2. Madeleine kastar ut den där Jonas och så glömmer vi honom och allt detta. Prinsessan har inget att skämmas för.
3. Sexrehab för Jonas tillsammans med Tiger Woods. Elin och Madeleine kan bli vänner och Elin kan visa den bästa svingen på golfklubban.

Citat

Vicky — Tue, 13 Apr 2010 07:38:02 +0000

”Min kärlek till dig är enkel, rak och sann. Det är bara jag som krånglar ibland.”
-Caroline Wekell

Citat

Vicky — Sun, 11 Apr 2010 11:36:11 +0000

”När mina ögon är öppna ser jag dig. När mina ögon är stängda ser jag dig och mig”
-Pehr Sahlin

Smaken är som baken – delad

Vicky — Sat, 10 Apr 2010 05:17:12 +0000

Jag tänkte att jag skulle dela med mig av en liten sak som skedde för ett tag sen. Efter att ha surfat omkring på några dateingsidor och letat bland alla bachelors som den ena var värre än den andra fann jag en som verkade vara något att ha. Efter mailande och flörtande skulle vi ses och det gjorde vi, blev en riktigt trevlig första date minsann. Vi ville ses igen och den daten var lika trevlig. trodde att jag kunde att ha hittat Mr Right här minsann.
På date nummero tre så har vi lika trevligt. Han säger att det är något han vill berätta för mig som han vill att jag ska veta om. Jag tänkte typ ”shit han har flickvän”! men det var det inte.
Han berättar att han är bisexuell.
Först blev jag helt stum. Jaha liksom. Jag sa att det var okej för mig för jag gillade ju honom om han nu gillade mig.
Var helt lugnt mellan oss den kvällen och vi hade det fortsatt skoj. Tror jag liksom stängde av lite.
Men så började min arma hjärna jobba för högvarv. Bisexuell? Som i killar också?
Jag ville veta hur seriös han var med detta tvestjärtande så jag frågade. Han hade haft pojkvän. Och sex med män.
Helt plötsligt kändes det inte lika okej längre. Skulle den där… som varit inne i… in i mig? Tanken kändes inte bra!
Här gick jag omkring och trodde att jag var en öppensinnad människa utan fördomar, men jag känner mig mer som 1800-tals katolik.
Jag dumpade honom tillsist. Jag kunde inte se på honom på samma sätt och rent sexuellt blev jag bara avtänd.
Nu går jag omkring och skäms lite för mig själv och min trångsinthet, men jag kan inte hjälpa det.
Döm mig inte för hårt nu haha

Inskickad av: Fördomsfull