För fem år sedan träffade jag en kille i baren på Kelly’s (pub). Han var ganska irriterande men han smickrade mig ganska hårt och köpte mig 19 kronors öl så jag kunde inte gärna inte ge honom mitt nummer. Han ringde dagen efter och vi pratade och bestämde oss för att träffas upp över en öl senare i veckan.

Jag hade inte vart på dejt på väldigt länge (om någonsin) och var mycket nervös. Jag ringde min mor, vilket skulle visa sig vara ett stort misstag. Hon var lika fnittrig som jag och skulle ge klädråd (varför jag skulle ta emot dem av en 50 åring kan man ifrågasätta idag) hon tyckte att jag var så söt i den lilla svarta kjolen.
-Jooo, Krickan, ta den. Du är så söt i den …
Så jag tog rådet och kände mig riktigt ärtig när jag i lånad kappa och svart kjol drog iväg hemmifrån.
När jag kom fram till baren såg jag min dejt i baren, jag gick fram, såg på vägen mot honom att hans handske låg bredvid barstolen på golvet. Som den gentlekvinna jag är böjde jag mig ner och tog upp den, utan att ha en aning om att kjolen fastnade i mitt knäveck och som en korv landade pladask på golvet. Jag märkte intenting. nope, nada, inte ett smack.
Jag tog av mig kappan och automatiskt försökte jag rätta till kjolen men den var inte där, bara en trosa. Jag hörde bokstavligen att folket som hängde i baren drog in luft i lungorna, lät som ett unisont -åååhhhh. Jag tittade ner och såg kjolen ligga som att jag bara klivit rakt ur den hemma på sovrumsgolvet, … som en skrynklig korvring

Men fy fan vad jag garvade på nattbussen hem och resten av den veckan, jag tror att jag förlängde mitt liv med ca 5 år!

Inskickad av: Krickan