Ni som är inbitna daterare (framför allt nätdateare) vet hur utvecklande dateing faktiskt kan vara. Inte bara det att man ska sitta och umgås och lära känna en ny människa, man får dessutom lära sig ett och annat om sig själv också. Hur man reagerar när man står där i en obekväm situation och bara vill gå upp i rök, hur man är sitt allra trevligaste själv, hur man framställer sig själv på ett bra sätt bara för att i huvetaget få till daten (Nu menar jag inte att hitta rätt kamera-vinkel, jag menar det lilla utöver det ytliga, om nu någon av er bryr sig om det, vilket jag hoppas ni gör, era ytliga fanskap).
Att datea många olika ger en nya perspektiv, man får reda på vad som får en att gå igång och vad som får en att gäspa, kanske lär man känna någon intressant eller lär sig något nytt.

Man kanske ska säga det på nästa jobb-intervju; Socialkompetens? Jajemen, du ska bara kolla min dateing-history!
Lämna senaste daten som referens; Hon skötte sig utmärkt! Men tyvärr fanns det ingen kemi. Men jag kan rekommendera henne.

Min filosofi är att man absolut helt klart ska datea varenda kotte man känner för att datea under den tiden man är singel. Det är helt onödigt att leka picky-ingen-duger-åt-mig-för-mamma-säger-att-jag-är-speciell. Datea alla betyder inte att idka amorös-akrobatik med alla, icke sa nicke. Men man förbättrar helt klart sina odds på att hitta sin drömprins(essa) om man har gått igenom en sisådär hundra filurer.
Det enda man har att förlora är lite tid och möjligtvis lite pengar. En dålig date är inget mer än just en dålig date.
Summasumarum: Datea mer, det gynnar er.